Efter en lååååååång bloggpaus kanske det är dags för ett nytt litet inlägg? ;) Har nyligen upptäckt att jag bor i världens mest insnöade håla. Inget ont om gunnilsebor, jag känner och tycker om de flesta. Vi kan helt enkelt bara inte hjälpa hur vi är. Det är knappt accepterat att vara annorlunda, däremot blir det allt mer vardagligt att brott begås..intressant när de små skeletten i garderoberna kommer fram. Det är svårt att skilja sig från mängden överhuvudtaget, tio gånger svårare i ett litet samhälle, att min syster klarat sig så bra och är så omtyckt är ett väldigt lyckat mirakel.
Jag är säkert också inskränkt som bare den men jag försöker i alla fall. Inte lätt att våga vara annorlunda men om ingen försöker skulle det inte va hälften så kul att leva!
Jag avundas inte den som skiljer sig från mängden i en liten ort men jag byter inte bort mitt hem i första taget. Egentligen kan man inte riktigt välja vart man ska bo, hjärtat vill ofta nåt annat än hjärnan och när mitt hjärta vill bo såhär så skiter jag i vad hjärnan säger och vad alla andra tycker!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar